Sverige och Barnkonventionen

Sverige ratificerade Barnkonventionen år 1990 men Barnkonventionen har inte antagits som lag i Sverige. Istället har svenska staten valt en metod där lagstiftaren steg förs steg ändrar olika lagar för att de ska följa Barnkonventionen.

Flera organisationer, bland annat UNICEF Sverige, har uttryckt att de vill se hela Barnkonventionen antas som nationell lag i Sverige.

Att ratificera Barnkonventionen

lekVad som händer när ett land ratificerar en internationell konvention, till exempel Barnkonventionen, beror på det enskilda landets lagstiftning.

Vissa länder har ett så kallat monistiskt rättssystem. När ett sådant land ratificerar en internationell konvention får konventionen automatiskt samma status som de nationella lagarna i landet. Exempel på sådana länder är USA, Nederländerna, Frankrike och Belgien.

Andra länder har ett dualistiskt rättssystem. När ett sådant land ratificerar en internationell konvention får den inte automatiskt samma status som de nationella lagarna i landet. Om lagstiftaren vill att konventionen ska gälla som nationell lag krävs att konventionen antas som nationell lag. Exempel på länder som precis som Sverige har ett dualistiskt rättssystem är de andra skandinaviska länderna, Storbritannien och Tyskland. I sådana länder krävs alltså två steg – först ratificerar man och sedan gör man, om man vill, så att konventionen blir till nationell lag. Detta kan ske genom två olika metoder: inkorporation eller transformering. Vid inkorporation ges hela konventionen samma status som nationell lag. Om landet istället väljer transformeringsmetoden ändrar lagstiftaren enskilda nationella lagar så att de överensstämmer med konventionen. Ett sådant förändringsarbete tar givetvis mycket längre tid än att besluta om att konventionen i sig ska ha samma status som nationell lag. Sverige har använt sig av transformeringsmetoden sedan landet ratificerade Barnkonventionen år 1990.

I skrivande stund är det 196 länder som ratificerat Barnkonventionen men det är bara i 94 av dessa länder som Barnkonventionen har samma status som nationell lag. Bland dessa 94 länder hittar vi både länder med ett monistiskt rättssystem där konventionen fick den status automatiskt och länder med ett dualistiskt rättssystem där lagstiftarens beslut har gett den samma status som nationell lag.

Kommer Barnkonventionen att bli lag i Sverige?

Regeringen (juni 2016) har uttryckt intresse för att göra Barnkonventionen till lag i Sverige, men befinner sig fortfarande tidigt i den processen och ingen proposition har lagts fram. Däremot utökade man år 2015 omfattningen av en redan pågående utredning (Barnrättsutredningen) så att utredaren fick i uppdrag att lämna förslag till en lag om inkorporering av barnkonventionen samt också belysa vissa rättsliga och praktiska frågor som aktualiseras vid en inkorporering. Resultatet av Barnrättsutredningen är nu publicerat i form av SOU 2016:19. Barnrättsutredningen föreslår att inkorporering av Barnkonventionen ska ske den 1 januari 2018.

UNICEF är en av de aktörer som hårdast arbetat för att Sverige ska inkorporera Barnkonventionen och ge den status som svensk lag. UNICEF anser att transformeringsmetoden inte har varit tillräcklig för att garantera barn i Sverige deras rättigheter. De motsäger sig dock inte transformeringsmetoden i sig utan vill att arbetet med transformering fortsätter även efter en inkorporation. Detta kombinerade tillvägagångssätt har bland annat använts av Norge.

Exempel på argument för inkorporering av barnkonventionen

  • Barnkonventionen skulle blir direkt tillämpar i svenska domstolar och andra myndigheter, till exempel Migrationsverket.
  • Formuleringar om barnets bästa har lagts till i många svenska lagar sedan Sverige ratificerade Barnkonventionen år 1990, men i vissa lagar är principen inte lika starkt formulerad som i Barnkonventionen. I Utlänningslagen 1:10 står det till exempel att barnets bästa ska ”särskilt beaktas” vilket inte är ett lika starkt krav som Barnkonventionens krav på att barnets bästa ska komma i främsta rummet.
  • flyktingarDomstolar och andra myndigheter skulle få tolka Barnkonventionen i sin helhet, vilket är så den är avsedd att användas. Vid transformering tolkar lagstiftaren Barnkonventionen i sin helhet och använder tolkningen för att ändra en viss del av en lag. Denna del av lagen tolkas sedan av domstolar och andra myndigheter utan att hela Barnkonventionen får ge kontext åt tolkningen.
  • Barnkonventionen skulle få större genomslag på alla nivåer i Sverige, inklusive beslutsfattandet i kommunala och statliga myndigheter.
  • Beslutsfattande politiska församlingar och svenska myndigheter skulle behöva lära sig mer om Barnkonventionen och höja sin kompetens vad gäller att tillämpa den.
  • Information om att barnperspektivet beaktats och på vilket vis skulle bli obligatoriskt när förslag om nya lagar läggs fram.
  • En svensk praxis skulle utvecklas för hur Barnkonventionen ska tolkas. Detta skulle göra barnets rättigheter tydligare och öka förutsägbarheten.
  • Barnkonventionen skulle åberopas oftare vilket i sin tur skulle leda till ökad kunskap i samhället om konventionen.
  • Yttranden från FN:s barnrättskommitté skulle få ökad betydelse.
  • Att Barnkonventionen blir lag skulle skicka en tydlig signal från lagstiftaren om vikten av barns rättigheter.
  • Trots att Sverige ratificerade Barnkonventionen redan år 1990 förekommer det fortfarande brister i svenska myndigheters upprätthållande av barnets rätt att yttra sig i ärenden som rör barnet. Det finns färska exempel på hur barn inte har fått yttra sig i vårdnadstvister, i asylprocessen och i utredningar hos socialtjänsten. Att inkorporera Barnkonventionen skulle göra det tydligare att Artikel 3 (barnets bästa ska sättas i främsta rummet) och Artikel 12 (barnets rätt att yttra sig i frågor som rör barnet) hänger ihop.

Exempel på argument mot inkorporering av barnkonventionen

  • Många bestämmelser i Barnkonventionen är vaga till sitt innehåll. De behöver därför tolkas av riksdagen. Istället för att inkorporera Barnkonventionen bör riksdagen fatta beslut om vilka lagar som behöver ändras för att följa Barnkonventionen och exakt hur de ska ändras.
  • Eftersom bestämmelserna i Barnkonventionen är så vaga skulle de kunna användas för att åsidosätta svenska lagar och bestämmelser på många olika vis och på ett oförutsägbart vis.
  • Om domstolarna själva får tolka Barnkonventionen finns det risk för att de kommer fram till beslut som strider mot svensk rättstradition.
  • Om domstolarna själva får tolka Barnkonventionen finns det risk för att de tolkar barnets rättigheter för snävt.
  • En inkorporation av Barnkonventionen kan leda till att konflikter uppstår där Barnkonventionen och svensk lag säger olika saker. Detta innebär rättsosäkerhet.
  • Det skulle kunna bli en stor geografisk skillnad i hur olika myndigheter i landet tolkar Barnkonventionen om de själva ska tolka den direkt. Detta är särskilt problematiskt om Barnkonventionen används för att åsidosätta annan svensk lag och reglering.
  • I Norge har man beslutat om att i de fall där annan norsk lag strider mot Barnkonventionen är det Barnkonventionen som ska tillämpas. En sådan lösning innebär att Barnkonventionen får högre ställning än övrig nationell lag. Om Sverige inkorporerar Barnkonventionen finns det risk för att samma system införs här, antingen genom lag eller genom praxis.
  • Om Sverige inkorporerar Barnkonventionen utan att klargöra rangordningen mellan konventionen och övrig svensk rätt finns risk för att myndigheter ger efter för påtryckningar utifrån och ger Barnkonventionen företräde utan att det grundar sig i ett demokratiskt fattat beslut. FN:s barnrättskommitté har uttalat sig om att de anser att internationella konventioner ska ha företräde framför nationell rätt när de två rättssystemen hamnar i konflikt med varandra.
  • Våra nationella lagar tillgodoser redan barns rättigheter. Att inkorporera Barnkonventionen är därför onödigt.
  • Barnkonventionen är inte författad på svenska och en inkorporation av den måste därför ta ställning till vilken språkversion av Barnkonventionen som ska gälla i Sverige.
  • Barnkonventionen är skriven med en teknik som är främmande för svensk rättstradition.
  • En inkorporation av Barnkonventionen skulle kunna få oanade rättsliga och politiska konsekvenser som inte är överblickbara idag. Att istället transformera enskilda lagar gör situationen mer förutsägbar.
  • Transformering gör det möjligt för Sverige att ta hänsyn till våra specifika förhållanden när Barnkonventionen tolkas.
  • Om Barnkonventionen inkorporeras finns risk för att svenska domstolar och andra myndigheter börjar fästa vikt vid hur andra länders myndigheter tolkat Barnkonventionen i liknande fall, vilket gör att utländska myndigheter får inflytande på svensk rätt.
  • Yttranden från FN:s barnrättskommitté skulle få ökad betydelse trots att det inte är en svensk folkvald församling.