Kom med i kampanjen

Såväl organisationer som enskilda personer uppmanas att ansluta sig till kampanjen.

• Läs plattformen
• Förslag på hur du kan engagera dig
• Hjälp till med namninsamlingen
• Information till dig som är god man

Beställ t-shirt

Läs mer här.

Barnens psykiska tillstånd

Barnens psykiska tillstånd påverkas av många traumatiska upplevelser som livet på flykt innebär samt av den osäkerhet som asylprocessen och Dublinförordningen orsakar. Ann Drottberger är legitimerad psykolog och har träffat uppemot femhundra asylsökande barn i sitt arbete. Hon berättar för oss om de erfarenheter hon har från att ha behandlat asylsökande, framför allt ensamkommande, unga killar i Malmö.

Överlevare

Ann beskriver de barn hon mött som starka individer och överlevare. Det är människor som har mycket resurser men som de har fått offra mycket av under flykten från hemlandet. Ofta har flykten varit långdragen och inneburit många svåra prövningar. Barnen befinner sig under tiden i en utsatt situation då de ofta är utan pengar och bostad. Flyr de själva har de ingen vuxen de kan söka trygghet hos. Det gör att de blir lätta offer för kriminalitet, misshandel och sexuella övergrepp.

Även flykttransporterna innebär faror. Det finns de barn som färdats till fots genom öken under flera dygn eller i båtar där de har sett andra människor drunkna under färden.

Depression och panikångestattacker kan bli följden av de påfrestningar som barnen har utsatts för. Tiden innan flykten kan ha inneburit våld och trauman i hemlandet vilket är en risk för att posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, utvecklas. Det innebär att man återupplever den traumatiska händelsen i kombination med starka känslor av exempelvis skräck. De barn som har varit med om attentat där andra i deras närhet har dött men de själva har överlevt bär ofta på skuldkänslor. Skuldkänslor förekommer dock hos de flesta barnen Ann mött. Att själv befinna sig i trygghet medan familjemedlemmar är kvar i hemlandet väcker dessa känslor. Även självskadebeteende förekommer.

Ann upplever att många av de flyktingbarn hon möter är medvetna om sin psykiska hälsa och kan beskriva sina problem tydligt. Vissa uppsöker själva hjälp. När sådana tecken på motivation finns är tidiga hjälpinsatser av största vikt. Behandlingen är kort men intensiv då Ann endast träffar barnen under den period de är asylsökande. Samarbete med läkare krävs i de fall där svåra sömnproblem och svår ångest finns. De svåraste psykiska reaktionerna kan kräva vård på barnpsykiatrisk avdelning.

Även om det finns en trygghet i att befinna sig i Sverige finns det en ständig ovisshet under tiden mellan ankomsten och väntan på besked om asyl. Detta ingenmansland innebär också en psykisk påfrestning. Det finns mycket bra chanser till återhämtning om barnen får känna sig trygga.

Dublinförordningen och total förtvivlan

Ann har mött reaktioner av total förtvivlan, desperation och hopplöshet av de barn som fått beslut att överföras till något land som är anslutet till Dublinförordningen. Detta gäller framför allt beslut om att skickas tillbaka till vissa länder, däribland Malta, Ungern, Bulgarien och Holland. Om det redan föreligger psykiska besvär finns det en risk för att de barnen utvecklar kroniska tillstånd. Det förekommer att barn går tillbaka i sin utveckling och blir barnsligare och hjälplösa i sitt beteende. Det finns även de som uttryckt att de inte vill leva längre.

För dem barn som får dessa reaktioner finns det ingen psykiatrisk behandling som kan få dem att må bättre då reaktionen beror på utvisningsbeslutet. Nyckeln ligger därmed i att barnen undantas Dublinförordningen.

Länkar:

• Studie om den mentala hälsan hos flyktingbarn, Malmö högskola
• Om PSTD, Vårdguiden
• "Dags att ta hänsyn till barnens bästa i asylprocessen", Röda Korset
• Asylsökande flyktingbarn utvecklar livshotande funktionsbortfall, Läkartidningen
• Nationell samsyn kring hälsa och den första tiden i Sverige, Integrationsverket
• Svenska Röda Korsets Behandlingscenter för krigsskadade och torterade