Kom med i kampanjen

Såväl organisationer som enskilda personer uppmanas att ansluta sig till kampanjen.

• Läs plattformen
• Förslag på hur du kan engagera dig
• Hjälp till med namninsamlingen
• Information till dig som är god man

Beställ t-shirt

Läs mer här.

Om barnets bästa i ett perspektiv av mänskliga rättigheter

Principen om barnets bästa är en grundläggande utgångspunkt i alla diskussioner om barns villkor. Ofta beskrivs den som ett verktyg för att förverkliga begrepp som barns mänskliga rättigheter eller barnperspektiv.

Vad betyder barnets bästa?

En snäv tolkning av barnets bästa är att principen ska säkerställa att barnets grundläggande rättigheter, så som skydd mot misshandel, inte kränks. I en vidare mening kan barnets bästa förstås som ett öppet koncept, vilket innebär att alla aspekter av ett barns liv innefattas.

Artikel 3 i FN:s barnkonvention ger en viss vägledning om innebörden av barnets bästa:

Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet …

Detta brukar beskrivas som den allra viktigaste artikeln i Barnrättskonventionen, eftersom den ska genomsyra tolkningen av alla övriga rättigheter. Barnets bästa ska alltså finnas med som en självklar aspekt av implementeringen av barns mänskliga rättigheter, vilka främst utgörs av Barnrättskonventionen som helhet.

Omvänt så kan rättigheterna i Barnrättskonventionen som helhet sägas utgöra en ram för innebörden av barnets bästa-principen. I kommentarer till konventionen framhåller man att barnets bästa måste beaktas med hänvisning till barns rättigheter. Man kan således säga att Barnrättskonventionen som helhet är ett uttryck för hur vi kan förstå innebörden av begreppet barnets bästa. Det innebär i så fall att barnets bästa kan likställas med respekt, skydd och tillförsäkrande av barns rättigheter.

Barnets bästa kan ses som ett uttryck för två grundläggande utgångspunkter i diskussioner om mänskliga fri- och rättigheter. För det första att barn, liksom andra människor, har vissa grundläggande behov som samhället ska främja. För det andra gäller uppfyllandet av dessa behov alla barn. Begreppet är således en sorts förlängning av likvärdighetsprincipen och diskrimineringsförbudet, vilka synliggör och motverkar ojämlikhet i samhället.

Att alla individer, barn som vuxna, är lika mycket värda betyder emellertid inte att alla alltid ska behandlas exakt lika. En ytterligare dimension av barnets bästa är att barn, i egenskap av att de är barn, på olika sätt kan vara beroende av vuxna, exempelvis för att kunna ingå avtal med andra. Därmed har barn och unga också specifika behov av särbehandling på ett sätt som inte finns med i alla andra maktrelationer. Dessutom är det tänkt att barn som befinner sig i särskilt sårbara och utsatta situationer ska ha ett särskilt starkt stöd. Detta framgår exempelvis i Barnkonventionens artikel 22 om barn i asylprocessen och flyktingbarn.

Vem omfattas av barnets bästa?

Barnets bästa gäller alla barn och ungdomar under 18 år, enligt FN:s barnkonvention artikel 1 och 3 (rättighetsbärare). FN:s barnrättskommitté har uttalat att alla barn som vistas på en stats territorium, oavsett deras legala status, ska inkluderas bland rättighetsbärarna. Därutöver omfattar begreppet alla de, offentliga och privata, institutioner och enskilda som fattar beslut om barn och unga (skyldighetsinnehavare).

Det är regeringens ansvar att fullgöra statens skyldigheter gentemot det internationella samfundet genom att säkerställa att Barnkonventionen genomförs. Dessa förpliktelser innebär inte desto mindre att alla statliga organ ska respektera konventionens rättigheter i sin dagliga verksamhet. Enskilda tjänstemän har ett ansvar för att rättigheterna tillämpas och för att personer som de möter görs medvetna om att deras rättigheter respekterats i handläggningen av ärenden.

Barnets bästa i Sverige

Barnets bästa har sedan lång tid haft en central plats i svensk lagstiftning. I grundlagen är principen förankrad genom bestämmelsen i regeringsformen att det grundläggande målet med offentlig verksamhet ska vara den enskildes välfärd, således både barns och vuxnas (RF1:2). Även föräldrabalkens (SFS 1994:381) regler om vårdnad och umgänge slår fast att barnets bästa ska vara vägledande för beslut som rör barn.

Under senare år har flera lagändringar genomförts i Sverige för att barnets bästa ska kunna ges en starkare innebörd. 1997 infördes barnets bästa som portalparagraf i den svenska utlänningslagen. Det betyder att barnets bästa är en gemensam ingång när paragraferna i lagen tolkas, och att den ska väga tungt. Portalparagrafen lyder:

I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. (Utlänningslagen 1:10).

Det hävdas ibland att Barnkonventionen inte kan åberopas och användas i svensk rättstillämpning eftersom den inte i sin helhet har inkorporerats i den nationella rätten. Sverige har en dualistisk syn på hur internationella konventioner blir gällande nationellt. Detta innebär att riksdagen beslutar om att delar av konventionen (tranformation), eller konventionstexten som helhet (inkorporering), skrivs in i den nationella lagstiftningen innan den blir gällande. I monistiska stater som exempelvis Belgien och Frankrike, blir internationella konventioner direkt gällande. FN:s barnrättskommitté har rekommenderat Sverige att inkorporera Barnkonventionen. Oavsett om en sådan åtgärd vidtas är dock Sverige folkrättsligt bunden av konventionen och måste följa den. Det innebär att internationella förpliktelser kan ges en verkan utan att de är gällande rätt i Sverige.

Genom EU-rätten har skillnaden mellan monism och dualism minskat. EU-förordningar gäller exempelvis direkt inom hela EU medan EU-direktiv måste införlivas. Lissabonfördraget, som trädde ikraft 1 december 2009 (och godkändes av svenska riksdagen 2 oktober 2009), innebär att stadgan om grundläggande rättigheter blir gällande i hela EU inklusive i svenska domstolar och myndigheter. Stadgan innehåller en artikel, nummer 24, om barnets bästa som grundar sig direkt på Barnkonventionen:

Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, skall barnets bästa komma i främsta rummet…

I denna artikel slås också fast att barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter och dessa åsikter ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad. Varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom i de fall då detta strider mot barnets bästa.

Sammanfattningsvis

För att barnets bästa ska anses beaktas i ett beslut kan det sägas att bedömningen bör utgå från dels barnens individuella situation, dels uppfattningar om vad som anses bra för barn i den aktuella gruppen enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Därtill krävs en medvetenhet om ojämlika maktrelationer, det vill säga kunskap och förståelse för barns underordnade position i samhället, hos dem som har makt att avgöra vad som är barnets bästa. Till detta kommer även att föräldrars/vårdnadshavares uppfattning om vad som är bra för ett barn måste vägas in i bedömningen av enskilda fall. Detta ger en intressant fråga om hur flera perspektiv kan förenas med varandra. En rimlig utgångspunkt i denna diskussion är FN:s barnkonvention och de tolkningar av rättigheterna i konventionen som barnrättskommittén kontinuerligt introducerar.

• Här kan du läsa mer om Barnrättskommittén och deras tolkningar
• Här kan du läsa hela Barnrättskonventionen
• Här kan du läsa hela Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
• Här kan du läsa hela Utlänningslagen