Barnsexhandel

Skillnaden mellan barnsexhandel och andra sexuella övergrepp på barn är att det vid barnsexhandel finns en kommersiell faktor med i bilden.

År 1996 hölls en världskongress i Stockholm mot kommersiell sexuell exploatering av barn, och där antogs följande definition av kommersiell sexuell exploatering av barn:

Kommersiell sexuell exploatering av barn är en grundläggande kränkning av barns rättigheter. Exploateringen omfattar sexuella övergrepp som begås av den vuxne och med en ersättning i pengar eller på annat sätt till barnet eller till andra personer. Barnet behandlas som ett sexobjekt och som ett kommersiellt objekt. Den kommersiella sexuella exploateringen av barn utgör en form av tvång och våld mot barn, och är att betrakta som tvångsarbete och som en nutida form av slaveri.”

Det är inte ovanligt att handeln med barn för sexuella ändamål är organiserad av komplexa nätverk och att det är flera personer inblandade som var och en tjänar pengar på att förmedla barnet vidare till nästan led i kedjan. Det kan till exempel handla om en person som rekryterar barnet, en annan som transporterar det till en annan plats, en tredje som härbärgerar barnet och en fjärde som ansvarar för att erbjuda barnet till personer som är villiga att betala för att ges möjlighet att förgripa sig sexuellt på barnet. Samtidigt finns det gott om exempel på det motsatta, där det inte finns någon lång kedja utan en och samma person står för rekrytering, transport, härbärgering och att ta betalt av personer som begår sexuella övergrepp mot barnet.

Det är vanligt att sexuella övergrepp mot barn dokumenteras i form av fotografier, videoinspelningar, ljudupptagningar, etc för att skapa kommersiella produkter.

Hur vanligt är det med trafficking av barn?

sexhandelDet är mycket svårt att uppskatta omfattningen av trafficking av barn eftersom det av naturliga skäl är en ljusskygg verksamhet. Många organisationer, inklusive FN och Ecpat, använder sig fortfarande av den uppskattning som gjordes av The International Labor Organization (ILO) år 2002. ILO uppskattade då att under en tolvmånadersperiod utsätts ungefär 1,2 miljoner barn för trafficking.

Med trafficking av barn menas att rekrytera, transportera, ta emot eller härbärgera personer under 18 års ålder i exploaterande syfte. Det rör sig alltså inte enbart om att exploatera barn sexuellt utan även andra former av exploatering, till exempel skadligt barnarbete eller att ett barn rekryteras för att användas av stöldligor. I praktiken är det vanligt att utsatta barn exploateras på flera olika vis, så att barnet till exempel utsätts för sexuella övergrepp trots att huvudsyftet med traffickingen är att förse ett företag med barnarbetare.

Värt att betona är att FN:s definition av trafficking av barn inte ställer något krav på att samtycke ska saknas (från barnet eller vårdnadshavare) eller att någon form av bedrägeri, hot eller tvång ska vara inblandat för att det ska räknas som trafficking av barn. Fokus ligger istället på syftet att exploatera en person under 18 års ålder.

Det är inte heller så att barnet måste föras över någon nationell gräns för att det ska räknas som trafficking av barn. Det är inte ovanligt att trafficking sker inom landets gränser. Till exempel kan barn tas från den fattiga landsbygden in till storstäder där både efterfrågan och betalningsförmåga är större.

Barnsexhandel i Sverige

Barnsexhandel förekommer i Sverige, både i den form som räknas som trafficking enligt FN:s definition och i varianter där barnet inte transporteras innan övergreppet.

sverigeDe personer som gör sig skyldiga till trafficking av barn kan enligt svensk lag dömas för människohandelsbrott, den gärningsman som betalar för att begå det sexuella övergreppet räknas däremot inte som en del av människohandelskedjan utan döms för köp av sexuell handling av barn. Köp av sexuell handling av barn är ett brott även om barnet aldrig har utsatts för trafficking.

Om vi ser på de fall av barnsexhandel som upptäckts och lagförts i Sverige kan vi se att barnsexhandeln omfattar både barn födda i Sverige och barn födda utanför landets gränser. I vissa fall har utlandsfödda barn tagits hit i syfte att möta den efterfrågan som finns, i andra fall rör det sig om barn som kommit hit av andra anledningar och sedan fallit offer för barnsexhandel. Barn som anländer till Sverige utan vårdnadshavare eller andra vuxna löper en ökad risk att dras in i barnsexhandel.

Flera av de människohandelsgrupper som under senare år har avslöjats i Sverige har bestått av gärningsmän från både Sverige och andra länder, ofta samma länder som offren. Detta har inneburit att gruppen både haft god kännedom om svenska förhållanden och god kännedom om offrens bakgrund och levnadsförhållanden i utlandet, något som i sin tur gjort det enklare att behålla kontrollen över offren. (Källa: http://www.ecpat.se/vad-ar-barnsexhandel/barnsexhandeln-i-sverige)

Förslag på förändring av lagstiftningen

Den statliga människohandelsutredningen har lagt fram flera förslag på hur den svenska lagstiftningen kring dessa frågor kan förbättras. Två av de viktigaste förslagen rörande barn är dessa:

  • För brott av normalgraden eller grovt brott ska den som fälls för brottet köp av sexuell handling av barn inte längre kunna dömas till böter, utan straffskalan ska enbart innehålla fängelse. Det förslag som lämnats av människohandelsutredningen är fängelse i högst 2 år för för brott av normalgraden och fängelse i minst 6 månader och max 4 år för grovt brott.
  • Människohandelsutredningen rekommenderar att begreppet ”köp av sexuell handling av barn” bör bytas ut mot ”utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling”. Detta eftersom begreppet ”köp av sexuell handling av barn” får det att låta som att ett sexköp av en ung person skulle kunna vara en affärstransaktion mellan två jämbördiga parter. Människohandelsutredningen vill genom en ändring av den terminologi som används markera skillnaden mellan barn och vuxna och tydliggöra brottets allvar.

Båda förslagen stöds av organisationen Ecpat Sverige, som sedan år 2014 drivit frågan om att ta bort böter ur straffskalan för brottet och ändra brottsbenämningen för att markera att den aktiva handlingen utförs av den vuxne och att det rör sig om ett utnyttjande av barn.

FN:s barnrättskommittés granskning av Sverige 2015

Sverige upprepade gånger har fått ta emot kritik från FN:s Barnrättskommitté, som önskar se en förändring av det svenska rättssystemet när det gäller brott som inbegriper sexuella övergrepp mot barn. Senaste gången sådan kritik framfördes var så nyligen som januari 2015. Barnrättskommitténs uppfattning är att de svenska straffen inte står i proportion till brottets allvar och att samhället inte heller gör tillräckligt för att förebygga och upptäcka den här typen av brott.

fnI sitt uttalande i januari 2015 rekommenderade FN:s Barnrättskommitté att Sverige bör se till att straffen för sexuella övergrepp mot barn står i proportion till brottens allvar. Sverige bör också se till att barnets bästa kommer i första hand under rättsliga processer, att barn har stöd under dessa och att processer som rör barn som utsatts för brott inte ska dra ut på tiden. Vidare behöver det rättsliga skyddet stärkas för barn som är äldre än 15 år.

Kommittén anser också att Sverige bör utöka skyddet för barn online och i större utsträckning väcka åtal för brott som sker med hjälp av internet, till exempel sexuella övergrepp via nätet.

För att bättre kunna förebygga brott bör Sverige samla in relevant data om barnsexhandel. Sverige rekommenderas också att införa regelbunden utbildning om barnets rättigheter för alla som arbetar med eller för barn, med särskilt fokus på Barnkonventionens andra tilläggsprotokoll, det som handlar om sexuell exploatering av barn. Kommittén vill föga förvånande att Sverige tar tillbaka den förklaring som landet har lämnat om Artikel 2c, att sexuella övergrepp som dokumenteras, så kallad barnpornografi, endast ska gälla bild och film, inte till exempel ljud.

Slutligen påpekar Barnrättskommittén på att Sverige behöver bli bättre på att arbeta för att barn som utsatts för sexuella övergrepp återhämtar sig och återintegreras i samhället.

Vad säger Barnkonventionen?

Artikel 9, punkt 1, första meningen

Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa.

Artikel 11, punkt 1

Konventionsstaterna ska vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.

Artikel 19

1. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande

Artikel 34

Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål ska konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra;

(a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling.

(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet.

(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.

Artikel 35

Konventionsstaterna ska vidta lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra bortförande och försäljning av eller handel med barn för varje ändamål och i varje form.

Artikel 36

Konventionsstaterna ska skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

Artikel 39

Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp; tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning; eller väpnade konflikter. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning ska äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.

Barnkonventionens andra tilläggsprotokoll

Barnkonventionens andra tilläggsprotokoll handlar om sexuell exploatering av barn, handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.

Anmäl misstänkta övergrepp

  • Anmäl till polisen
  • Till Ecpat Hotline kan allmänheten anonymt anmäla sexuella övergrepp mot barn, inklusive grooming, barnsexhandel, barnpornografi, och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Man kan anmäla även om man inte vet vem barnet är eller vem som är ansvarig för övergreppen, till exempel om man träffar på barnpornografi på internet. Allt du behöver göra är att fylla i ett formulär online – du behöver inte ringa och prata med någon.

PrevenTell

PrevenTell är en nationell svensk hjälplinje för dig som upplever att du tappat kontrollen över din sexualitet, som kanske känner oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra dig själv eller andra illa. Du kan ringa anonymt till 020 – 66 77 88 på vardagar klockan 12:00 – 14:30. Resten av dygnet kan man lämna ett meddelande på telefonsvararen och be om att bli uppringd (från dolt nummer) nästa vardag.

Anhöriga och andra som har frågor om sexuellt problembeteende är också välkomna att ringa. PrevenTell drivs av CASM Centrum för Andrologi och Sexualmedicin.